« Tillbaka

Besök hos Vignobles Touchais

2015-01-27
Lotta Lindskog

Egendomen Vignobles Touchais har funnits i familjen Touchais ägo från 1797 då de bosatte sig i Tigné beläget i Vouvray i Loiredalen. I dag ligger vineriet i miniatyrbyn Doué-la-Fontaine.

Man har i alla år gjort vitt, rosé och rött bordsvin som har stått för de huvudsakliga inkomsterna, så även i dag. Juvelen i kronan, Moulin-Touchais, utgör bara 3 % av den totala produktionen och det förklarar ju lite varför man kostar på sig att lagra vinet i minst tio år innan det får lämna egendomen. 

Likt ekorrar har familjen byggt upp ett jättelikt vinlager. När andra världskrigets muller närmade sig Loire så murade familjen igen delar av sina då två källare med Moulin-Touchais, och när kriget var över så fick murarna vara kvar och då var lagren i stort sett bara påfyllda med nya årgångar och uppgick till omkring tre miljoner flaskor. När jag guidades i deras mycket omoderna, enorma källare med flaskor helt täckta av spindelväv i somras frågade jag hur många flaskor som låg där och svaret blev det underbart luddiga ”mellan en till två miljoner”. Idag när vinvärlden blir mer modern och mindre ”bonnig” så var svaret klart uppfriskande.

Mina guider på egendomen var Jean-Marie Touchais som är ägare och Frederik Willbrennink som är exportchef. Deras fäder Joseph och Alex träffades i källaren 1979 och Alex Wilbrenninck var den förste att ”avslöja” lagret av vin. Fortfarande släpps viner från sent 1800-tal och Systembolaget hade i augusti en liten lansering av årgång 1953. I skrivande stund finns 13 årgångar tillgängliga via Systembolaget och beställningssortimentet.

Och vinet då? Druvan bakom allt heter chenin blanc och är en pigg druva med hög syra. Det är bland annat syran som gör vinet så lagringsdugligt. Skörden sker i två omgångar med långt mellanrum. Den första skörden går ut på att plocka de nästan omogna druvorna just för den höga syrans skull. Skörd två som är 80% av totalen är nästan motsatt då man är ute efter de fullmogna druvorna som är packade med smak och socker. De två skördarna jäser som vanligt, blandas och buteljeras omedelbart, inga fat alltså. Tio år senare har alla smaker gått ihop till ett vin som är honungsdoftande med mandeltoner och rätt egen i stilen. Naturligtvis smakar vinet olika från år till år och alla, också svaga årgångar buteljeras.

Beviset för det var när jag fick smaka en 1968, ett erkänt uselt år i hela Frankrike. Hela årgången var tappad på sneda och vinda returglas och jag fick äran att som första gäst prova sagda årgång, första flaskan man öppnat för besökare. 

Generellt för alla årgångar är smaken av mandelmassa, honung och en viss nötighet som uppstår när vinet är cirka 15 år. I vissa årgångar, som 2003 exempelvis så finns en viss botrytiskaraktär och i andra mer klassiska årgångar som 1990 och 1997 hittar man nästan sherryliknande toner. Vinet är ibland halvtorrt och ibland nästan helt torrt och passar utmärkt på egen hand eller till salta ostar, samt inte för söta efterrätter med nötter.

När jag lämnar den oansenliga och helt oskyltade egendomen så avslutar min guideduo med att säga att de aldrig låter sig säljas till en bank eller liknande. ”Alla stora firmor vill ju skära ned på lagren”.

Lotta Lindskog

Sommelier på Vinkällaren Grappe